• english
  • dk
  • /


      - WT-highlights
      - Billedgalleri

      Nicolai Bangsgaard på Flickr Nicolai Bangsgaard på YouTube

      Lyt til WT Podcast på iTunes

      Share/Save/Bookmark

    Dag 528 – Et døgn på Timor-færgen

    Kl. 01.30 sejler vi. Jeg har det vildt dejligt i min lille kahyt og selv minikarkelakkerne i toiletkummen og på gulvet er velkomne. Jeg bliver i kahytten i ca. 20 ud af færgeturens 23 timer. I fred og ro.

    Sejlturen fra Sumba til Timor er behagelig, rolig, afslappende. Har sovet, læst en masse og genset den norske film Buddy (2004), der vækker dejlige skandinaviske minder.

    Og så havde jeg denne gang lært min lektie fra Bintan-Jakarta-færgen og kender nu besøgstiderne i kantinen. Kl. 07, 11 og 17 er der mad. Fordi jeg har opgraderet min billet fra Clasa Ekonomi til Clasa II får jeg serveret mad i en andenklasseskantine, med servietter på bordene, tjenere på gulvet. Vi er kun 6 på Clasa II og spiser ved samme bord.

    Ude på dækket lægger færgen til kaj i Ende på Flores. Flores må jeg tilbage til en gang, for den synes at være – og alle siger den er – smuk og noget af det sprødeste Nusa Tenggara-øgruppen her kan byde på. Igen helt mod min vilje og mit ønske bliver jeg chattet op af en snakkelysten fyr, Man fra Ende, Flores. Han studerer engelsk i Kupang og løber derfor ikke sådan lige tør for spørgsmål med det samme, som indoneserne ellers har for vane at gøre. Spørgsmålene regner ned over mig selvom jeg hører iPod og forsøger at virke så uinteresseret som muligt. Han bærer tydelige Papua-træk med en stor, flad næse, tykke læber og det krushår, der oprindeligt fik portugiserne til at kalde folk fra det nuværende Papua (tidl. Irian Jaya) for em>papuas, krøltoppene.

    Kl. 00.00, 24 timer efter jeg gik ombord på Awu, er vi i Kupang. Her går alt som en leg, og trods det enorme menneskehav på færgen og særligt på kajen, forbliver min puls i det grønne felt og jeg får båret den oppakkede Koga ned ad trappen – igen let sag – og stiler målrettet gennem hoben og glider af på alle de “hjælpende hænder”, der byder sig til fra alle sider. Det er fandme dejligt at være på Timor. Timor!!!

    Kl. er 01.30 da jeg cykler de 10 km ind til Kupang på god-god asfalt og med pandelampen på plads. Jeg føler jeg kunne cykle gennem hele den stille nat. I tredje hug finder jeg Lavalon guesthouse og får et lille, simpelt værelse med fan og mosquito-coils til 21 DKK.

    Det er rart at være kommet i havn. Nu skal jeg bare til Australien…”Bare” til Australien.

    Dagens Tone: Vi är värda så mycket mer – Tomas Andersson Wij

    Nu slår vårens första regn emot taken
    jag står vid fönstret, som en vålnad
    Den här stan är som ett pålagt skratt
    lika död, lika punktlig och lånad
    En gång hade jag mitt kort i baren
    i slippen mellan framgång och undergång
    Mitt i ängslighetens största seger
    i samförståndets och skvallrets knägång

    Du drar mig till soffan
    vi lägger oss ner, och du viskar
    Den här stan är för sorglig
    vi är värda så mycket mer

    Vår klass är inte första klass
    när blodet stiger slinter kniven
    Den kränkte vill ha sanning till varje pris
    men slåss med en egg som är sliten
    Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
    vi kan reglerna, men kan vi spelet
    Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
    som om vi redan fölorat och vet det

    Det är det raka, det äkta
    i dig som jag ser
    Men hur många kors ska du dö på
    du är värd så mycket mer

    Du säger livet är en enda kamp för värdighet
    jag tror jag förstår vad du menar
    En kamp för kärleken, guden inom oss
    en kamp för det som lyfter, förenar
    Politiker, media kanaler utan vatten
    allt har ett pris, allt saknar värde
    Från kyrkan på berget strömmar toner
    det är sången som vi en gång lärde oss

    Om en rikedom större
    än den här världen ger
    Vi visste det då
    vi är så mycket mer

    Nu slår höstens första regn
    mot vår motorhuv
    När du somnat såg jag gränsen
    vi är över den nu

    On this day..

    Share

    Leave a Reply